Miljökamp om Gotlands största sjö

Hur kommer sjön Bästeträsk att se ut om företaget Nordkalk får tillstånd att få bryta kalksten i det känsliga naturområdet Ojnareskogen? (Foto: Nicka Hellenberg)

Det är inte bara de stora energibolagen profiterar på vår miljö. På Gotland rasar just nu en strid som många betecknar som en av de största uppseglande miljöskandalerna i landet. Kortsiktiga vinstintressen går före långsiktig omtanke om miljön.
För ett antal år sedan ansökte det finskägda företaget Nordkalk om tillstånd att få bryta kalksten i ett känsligt naturområde. Målet är 170 hektar stort kalkbrott (ungefär stort som två gånger arean på Visbys innerstad) och 25 meter djupt. Området, kallat Bunge Ducker, eller Ojnareskogen, ligger precis intill två Natura 2000-områden och Gotlands största sjö, Bästeträsk. I skogen och på de unika hällmarkerna lever 265 rödlistade arter (!) och området som omger Bästeträsk, är vattenskyddsområde. I utbyte mot, i runda slängar, 60 arbetstillfällen i 20 år är företaget berett att offra höga naturvärden, vattenförsörjning och unik miljö. Varför? Jo, de tjänar miljarder…
Nordkalk fick avslag på sin ansökan i alla instanser, ända tills industrins lobbyister lyckades få igenom en lagändring i miljöbalken, så att Miljööverdomstolen gav tillstånd. Tvärtom mot alla tidigare beslut! Massiva protester startade. Aktivister och miljöorganisationer har slagit läger i skogen, tvingat skogsavverkningen att upphöra och äntligen fått medierna att belysa frågan.
Unik sik och stensimpa
Grundvattnet som idag sipprar upp ur marken i området är så rent att det går att dricka. Sjön Bästeträsk och de närliggande områdena har föreslagits som nationalpark. Vad en kalkbrytning innebär för grundvattnet är omöjligt att veta. I den vackra sjön lever bland annat en unik sötvattenslevande sik, liksom Gotlands enda konstaterade förekomst av stensimpa. Klarar sig sjön? Ingen vet. Läcker brackvatten in? Töms sjön på sitt glasklara vatten? Är det slutet för alla de abborrar, gäddor, sutare, sarvar, mörtar, sikar, stensimpor och andra som lever i sjön?
Ingen vet. ”Ingen fara” sa man om Hallandsåsen också.
Ett citat från Svd.se (2012-09-09) och KTH-professorn Hans Lööf pekar ut något av det mest märkliga: ”Miljöbalkens portalparagraf säger att när olika riksintressen står mot varandra, ska man välja det som är långsiktigt mest hållbart. Det var också vad som skedde i miljödomstolens beslut år 2008 (…). På punkt efter punkt underkände domstolen Nordkalks yrkanden. Ett av huvudskälen gällde hotet mot vattentillgångarna. (…)
(… det) är det mest lönsamma området för Nordkalk eftersom det ligger i det närområdet till infrastruktur som man har vid Storugns. Får man inte bryta där hotar man att lämna Gotland, och märkligt nog framhåller Miljööverdomstolen detta som motiv för att ge Nordkalk ett klartecken som står i strid med alla expertinstanser förutom SGU (Sveriges geologiska undersökning).”
Justitieombudsmannen (JO) har kritiserat SGU för jävsituation. En tjänsteman utförde först tjänster åt Nordkalk och skrev senare SGU:s yttrande till miljööverdomstolen. Och, som sagt: Miljööverdomstolen sa ja till Nordkalks kalkbrott i Bunge, medan alla andra instanser sa nej!
Naturvårdsverket menar att Högsta domstolen (HD) bör stoppa domen som gett Nordkalk tillstånd. Oavsett vad HD beslutar så är det en mörk historia för miljö, växter, djur och framtidsengagerade människor. Men loppet är inte kört. Tyck till och sprid!
Skriv under här och hjälp till att rädda naturen.
Se även Kalla faktas program om Nordkalk.
Googla ”Ojnareskogen” för mer läsning.
Nicka Hellenberg

Publicerad: 29 September 2012
Av: Morgan Fihn