En kanonfin abborre – och en trevlig fångstberättelse, men tyvärr är anmälan till Recordfisken underkänd. Maria Öling hade missat ett par punkter i reglerna.
Den härliga berättelsen som Maria skickat in till Recordfisken är värd att återges – även om vi alltså inte kan godkänna anmälan. Så här skriver hon:
”Det var en otroligt vacker sommardag. Jag och min pojvän fiskade vid Storsjön i Sandviken. Vi satt på bryggan och metade mest för skojs skull. Jag hade satt på den största masken och sekunderna efter jag kastat ut försvann flötet djupt under ytan. Mitt metsö var av billig kvalite och höll inte för den kamp som följde mellan mej och monstret. När fisken äntligen kommit in till strandkanten så gick linan av! Min pojkvän kastade sej i vattnet och fick tag på vad som visade sej vara en jätteabborre. Vi trodde hela tiden att det var en liten gös.”
En riktigt mysig fiskehistoria och en fin abborre som vägde 1397 gram. Men dels kom anmälan in alldeles för sent (14 dagar är gränsen), dels var de bifogade bilderna alldeles för små. Kravet på att bilderna ska var minst 1200×1600 pixlar är för att vi, vid behov, ska kunna trycka bilderna i tidningen. Kolla reglerna här.
Svenne Andersson
Etiketter: Abborre, mete, Recordfisken, regler
Hej Svenne Andersson;
Det finns nästan inga regler utan undantag. Vore det inte generöst av dig att trots lite ”Fehmi Varli”- glans över över berättelsen om Abboren tilldela Maria Öling i Sandviken Ladies Recordfisken i Guld? En Abborre på 1,4 kilo fångad på mask kan inte många av FiskeJournalens manliga läsare skryta med…
Nothing is for ever!
Old Firehand
http://www.trumman.com – där dina pengar räcker längst!
Hej Leif
Visst finns det undantag från alla regler – och det händer att jag gör undantag, om felet ligger hos oss på FJ.
Annars håller jag hårt på reglerna och det tror jag känns bra för andra som fått sina anmälningar underkända.
Recordfisken får inte bli någon tummelplats för godtycke eller innehålla en gräddfil för tjejer.
Vänliga hälsningar
Hej.
Den omtalade pojkvänen här. jag tror att jag kan hitta bilder med rätt storlek. vi fotade nämnligen med 2 kameror.
MVH Joakim Hällström
Hej pojkvännen.
Det hjälper nog inte med riktiga bilder, när anmälan kommit in dryga två månader för sent. Jag misstänker att hundratals sportfiskare som fått avslag för sena anmälningar skulle bli rätt sura…
Hej alla
Jag tycker det är jättekul att ni tog med min fiskeberättelse och publicerade den iallafall. Fick svar från fiskejournalen att anmälan ej skulle reg pga sen inrapportering, det förstår jag nu när jag sett reglerna, så jag blev glatt överraskad. Glömde förövrigt att skriva att aborren vägdes på en krönt digitalvåg. Tack/ Maria:)
En trevlig berättelse, men jag undrar, om man skall vara korrekt, kan en fisk som sliter linan, och alltså inte har kontakt med fiskaren när den fångas, anses vara fångad alls? Nej, säger jag, och kan räkna upp några händelser där fisken aldrig landats med krok i mun, eller med förbindelse med fiskaren i fråga bruten:
Senaste exemplet var jättelaxen vid Bergeforsen som fick se sig fångad ”en andra gång” p g a att en fiskare råkade fastna i den avslitna lina som laxen hade hängande ur munnen. En sån fisk kan inte anses fångad av någon. Själv var jag under tidigt 80-tal med om en liknande händelse. Krokade under mete i Rönneå en stor ruda, men lina gick av i krokningsögonblicket och fisken gick med sisådär 10 meter 0,20 efter sig. Någon timme senare fick min fiskekompis tag i linan, vi skarvade ihop hans lina med min avslitna och han landade en ruda på fina 1,86 kilo. En fisk vi aldrig anmälde till den då populära FJ:s specimentävling för lag och klubbar. Om vi istället hade skarvat ihop den med min lina, det var ju jag som hade krokat den, skulle den då vara att anse som korrekt fångad? Knepigt? På 80-talet sattes ett nytt svenskt rekord för färna på 2,76 kilo. Fisken lossnade från kroken i slutet av kampen men fiskaren i fråga hann ändå håva den.
Enligt mitt förmenande så kan en håvad fisk inte anses som fångad på spö, eller hur? Den borde m a o aldrig blivit godkänd då kroken inte satt i munnen på fisken när den landades. Hur petig skall man vara, och hur skall regler tolkas? Jag missade själv min första svenska rekordfisk, en sarv på då nya rekordvikten 1,240 gram i början på 80-talet genom ett, enligt förbundet, felaktigt tillvägagångssätt vid vägningen. Fisken returnerades till Rönneå efter vägning på en mycket bra fjädervåg. Väl hemma mätte min fiskekamrat och jag upp samma vikt i bly i en vanlig kasse, gick till den närbelägna ICA-butiken och kontrollvägde kassen och fick då fram vikten 1,240 kg, över det då gällande rekordet. Men som sagt, det blev underkänt. Jag skulle ha dödat fisken och vägt den på vågen så hade jag idag haft två diplom på väggen över rekordfiskar.
Några år senare fick jag nämligen min revansch när jag slog färnarekordet och dödade fisken för att kunna väga den på krönt våg. Med mig den dagen var kände Jörgen Larsson som skötte håven. Senare samma år håvade jag Jörgens rekordsik i Skräbeån. Det om detta!