Sorglig upptäckt: Skarv åt mängder av öringsmolt

En fullvuxen skarv uppges äta omkring 500 gram per dag, varav en stor del kan utgöras av mindre fiskar. Foto: Maria Ovegård

Vart har havsöringarna tagit vägen? Den frågan har fiskeentusiaster i Älvkarleby ställt sig under flera år. Själva har de haft misstankar om att skarven varit en bov i dramat – och nu visar det sig att de haft rätt.

Vid en undersökning i Gavlebukten hittade nämligen länsstyrelsens personal 75 så kallade PIT-tags från smolt vid skarv-kolonier. En gammal studie har avfärdat skarv-teorin eftersom det inte påträffades några smoltrester vid undersökningar av skarvkolonier i området, men nya undersökningar bevisar alltså motsatsen.

– Det är som vi har misstänkt, att skarven kan predatera smolt väldigt hårt vissa år. Nu har vi det svart på vitt, säger länsfiskekonsulent Daniel Brelin på Länsstyrelsen i Uppsala.

Tillsammans med lokala fiskvårdare scannades bland annat Båkharen, Ljusholmen och Fliskärshamnen av, och de hittade alltså mängder av märken trots att de bara undersökte ungefär 10 procent av de aktuella ytorna.

– Vi har efterfrågat sådana här studier av SLU under flera års tid, men det har av olika anledningar inte blivit av. Nu gjorde vi det själva i stället, och det måste beskrivas som en lyckad fältinsats, även om slutsatserna var tråkiga, säger Daniel Brelin.

Det är bara en väldigt liten del av den smolt som satts ut med PIT-tags i Dalälven som har återfångats vid avelsanläggningen i Älvkarleby. Mycket troligtvis kommer även en del av de upphittade märkena från Testeboån.

Frågan är vad som händer nu, när resultatet av skarvens framfart har konstaterats?

– Vi kommer att sammanställa våra resultat och ta med oss detta i förvaltningen när vi bedömer åtgärder. Men eftersom vi arbetar utifrån fakta så hoppas vi även att SLU kommer att göra egna strukturerade studier nu, undersökningarna som vi gjorde nu var bara ett pilot-test, säger Daniel Brelin.

 

Läs även detta:

Toppmöte om skarven – dags att hitta en lösning

Publicerad: 24 October 2018
Av: Anders Lundin