Just nu:
Annons
Annons

Nyheter

8 månader sedan Sverige
Ett av många lekande öringpar i Döderhultsbäcken. Foto: Privat
Spana in – storöringen är tillbaka i Döderhultsbäcken

En av höstens största applåder delar vi ut till ett gäng tappra öringvänner i Småland. Efter en heroisk insats har de fått öringen att frodas i den hårt pressade Döderhultsbäcken.

Döderhultsbäcken i Småland.

Förra hösten skrev Fiskejournalen om den omfattade fiskdöden i Sverige som drabbade bland annat Döderhultsbäcken, där en person hittade 244 öringar som dött på grund av syrebrist. Man befarade dock att minst det dubbla hade dött.

Bäcken, som rinner mellan Eckern och Djupeträsk ner till Oskarshamn, har dessutom varit hårt drabbad av utsläpp, tjuvfiske, nedskräpning och olika vandringshinder. Med andra ord har det funnits stor oro för havsöringens framtid i vattendraget. Vi skriver ”har funnits”, eftersom det nu ser betydligt ljusare ut.

Projektet ”Havsöringarnas ynglingar” som startade 2010 har nämligen gett väldigt gott resultat. Ett gäng entusiaster bestämde sig för att återigen göra Döderhultsbäcken till en perfekt lekplats för havsöringen, och nu är förutsättningarna bättre än någonsin.

Två av frontfigurerna är Mathias Sabel och hans son Sixten, som uppmärksammats i tidningen Östra Småland för sina insatser.

De och sex andra personer har lagt mellan 200–300 timmar per person och år för att få fisken att trivas, och de senaste åren har belöningen kommit simmandes i form av flera stora öringar.

2017 var ett fantastiskt år för den ideella föreningen, då de räknade till 100 lekande öringpar. Nu siktar de ännu högre!

– Vi har ett mål om 200 lekande par år 2020. Förhoppningsvis är vi på väg åt rätt håll om vi även nästa år får hjälp med muddringen innan den fredade perioden börjar, säger Mathias Sabel till Fiskejournalen.

En storöring som fångades på bild under vattenytan.

Förra året bar de exempelvis 650 spannar med lekgrus ner i vattnet, och de har rensat bäcken från både cyklar, plast och omkullfallna träd. Arbetet har skett i det tysta, eftersom det parallellt med deras arbete funnits stora problem med tjuvfiske, där folk håvat upp lekande öring. Nu vill de dock informera allmänheten om framgångarna i Döderhultsbäcken, med hoppet om att alla ska ta ansvar för öringbeståndet och vattenmiljön.

– Om fem år hoppas vi på att ha lekande fisk uppströms sjön Djupeträsk där det finns exemplariska lekbottnar, också upp mot sjön Eckern. Båda förhoppningarna kräver dock insatser från markägare och Oskarshamns kommun då båda tyvärr idag är blockerade av vandringshinder. Vi har haft fisk hela vägen upp dit men där tar det stopp för de allra flesta tyvärr, säger Mathias som även vill se hela sträckan fredad och ett fiskeförbud vid inloppet och kring Badholmen.

Nu hoppas det flitiga gänget på regn i rikliga mängder, så att fler och större fiskar kan leta sig upp mot de nya lekplatserna.

Läs ett stort reportage om Mathias, Sixten och deras insatser här!

Läs om fler öringhjältar i Fiskejournalen:

Jessica jobbar för den vilda öringens överlevnad

Relaterad nyhet från din region
4 timmar sedan Sverige
Bosse Teuchler med svenska rekordet på färna. Det här är Bosses tredje färna över tre kilo. Foto: Sportfiskarnas storfiskregister.
Nytt svenskt rekord på färna

Bosse Teuchler är från och med nu en krönt färna-kung. Det nya rekordet på 3605 gram piskar det gamla med nöd och näppe, endast 25 gram skiljer fiskarna åt.

De första dagarna i maj besökte Bosse Svartån. En plats som huserar stora färnor, det vet den insatte. Meningen med trippen till Svartån var att tillsammans med andra fiskeintresserade familjemedlemmar satsa på stor färna. Uppenbarligen gick satsningen hem, men vägen dit var både slingrig och hal.

– Jag hade med mig både bröd, korv, räkor, kräftor och ost. Det var väldigt glest mellan nappen, Ett par napp första kvällen som resulterade i en fin hona på 2 710 g medan Janne och Loke bommade. På morgonen bytte jag ställe och fiskade grunt i strömmen med bröd – det resulterade i en färna på 2 820 g.
Jag fick inget mer den dagen, men Loke fick två kilosfärnor. Senare på kvällen vid 23 00 så fick jag en på 2 400 gram och en halvtimme senare kom hugget jag drömt om. Fisken rymdes knappt i håven. Det var en olekt hona, fullkomligt smällfet och grov över ryggen. Otroligt vacker utan en enda skavank, berättar Bosse för Sportfiskarnas Storfiskregistrerare Nicka Hellenberg

Den stora fisken visade sig vara en fullträff. 61,5 centimeter lång, 42 centimeter runt magen och otroliga 3605 gram, och det bästa av allt – ett nytt svensk rekord.

Färnan är Bosses tredje över trekilosstrecket vilket bara det är en bragd.

Vi på redaktionen lyfter fiskemössan och skickar iväg ett rungande grattis.

Registrerade storfiskar och sportfiskerekord hittar du på: Storfiskregistret

Mathias Arnham

Du kanske även gillar detta