Vänern fortsätter att leverera stora vinterlaxar

Det finns fortfarande stor lax i Vänern. Här Joakim Åberg med ett exemplar på 11.3 kilo från i vintras. Nu släpps filmen om fisket i Vänern. Foto: Privat

Knappt hade krutröken efter Lars Lyckes jättelax på 13 kilo lagt sig innan nästa bjässe från Vänern rapporterades in. Det var Fiskejournalens medarbetare Joakim Åberg som fick en fisk på 11.3 kilo under en dramatisk dag.

Det var i mitten av december som Lars Lycke från Strömstad var nära att slå Vänern-rekordet när han fångade en lax på 13 606 gram under Melleruds klubbkamp. Sedan dess har det kommit flera rapporter om stora och huggvilliga laxar i Vänern, exempelvis Joakim Åbergs fina fisk på 11.3 kilo.

Här berättar han om en dramatisk fisketur, där utgången inte var given:

”Jag hade pratat med Tommy Nerstrand och fått dagsfärska rapporter med vilka jag baserade mitt fiskeområde. Något man snabbt lär sig vid laxfiske i Vänern så är det att platsvalet är viktigast. Så länge man varierar betena och fart under dagen, men ligger på rätt plats, så brukar det smälla förr eller senare. Jag höll kontakt med Tommy under dagen och fick rapporter om närliggande fångster, ovärderligt! Vi två började, ovetandes, i samma område men den täta dimman gjorde att man endast såg en och annan spökbåt som då och då drev förbi. Tommy brände en på riggen under förmiddagen vilket var ett kvitto om att fisk var i området. Han fick dock bättre rapporter västerut och gjorde en förflyttning, men jag stannade kvar och nötte för att slippa förlora dyrbar fisketid. Rapporter om två fisk och två återutsatta, tillsammans med ytterligare en bränd av Tommy, fick mig att börja tvivla på om jag gjort rätt.

14:50 och 15-30 minuter kvar av dagen, utan ett pet. Jag låg i svag motvind när ett ytspö blyat med 60 gram knarrade bakom ryggen. Passet innan, då i Vättern, tappade jag 5 av 6 fiskar (!) vid drillning vilket gjorde mig extra nervös. Det är också en stor skillnad på en liten båt med en 50-hästare och en trollingbåt med drivankare. På tomgång kommer jag endast ned i runt 1,5 knop, och utan elmotor har jag varken autopilot eller möjlighet att drilla i lägre hastigheter. Lägg därtill att jag inte har ett separat set för gädda/gös och lax, utan fiskar med gäddpåkar och braid med mono uptrace. Ett hugg, en fisk, tänkte jag och valde att lägga ur växeln och bara gasa till ibland för att få ut paravanerna. Skit i trassel.

Efter 2-3 minuter gick laxen upp till ytan i närheten av en paravan och snodde in sig samtidigt som den visade sin gigantiska stjärtfena, i mina ögon mer likt en val än en lax. Den första paravanen vägrade lösa ut och jag fick göra det manuellt, men brydde mig inte om lekandet utan lät den glida ner. Risken var för stor för att få slack eftersom båten nästan stod stilla. Med andra ord drillade jag nu en enorm Vänernlax med två paravaner, två ghostutlösare med bly samt lina överallt. När den väl kom in till båten, vilket gick relativt fort, hade den ordentligt med kraft kvar och jag hade verkligen noll kontroll över situationen. Tänk nu också att jag i detta läge ska håva och styra rorkulten samtidigt. Laxen gjorde först ett utfall mot ena riggen men fastnade inte, kort därefter gjorde den utfall nummer två och den här gången fastnade en paravan i ena riggspöt. Jag började bli lite stressad över det hela och valde att lägga press. En rusning till med tre linor och två paravaner hade gjort att något brast. Lyckligtvis kunde jag lirka in den klockrent i håvnätet. Även om hela momentet kräver sin skicklighet så handlade det om en hel del flyt!

Vid själva håvningsmomentet hade jag släppt fokus på rorkulten och båten hade roterat. Allt utom två ytterparavaner var i en stor klump av linor, löja och sänken. Jag klippte allt, fotade och åkte hem”.

Tack för den detaljerade rapporten Joakim!

Lär dig att returnera fisk: