Just nu:
Annons

Nyheter

5 månader sedan Sverige Anders Lundin
Tove Gullikssons kamp och Fiskejournalens skriverier kring de 23 000 gifttunnorna uppmärksammas på riksnivå. Foto: Privat
Gifttunnorna i Östersjön: Inte säkert att de ska bärgas alls

Tove Gullikssons kamp och Fiskejournalens skriverier om de 23 000 dumpade gifttunnorna i Östersjön har nått maktens korridorer. Nu lever frågan på ett nytt sätt – men samtidigt finns alternativet att gifttunnorna kanske inte ens ska bärgas.

Mycket har hänt i debatten kring de 23 000 gifttunnorna med kvicksilverhaltigt innehåll som dumpades i havet utanför Sundsvall på 50- och 60-talet. Det har bland annat hållits en debatt i riksdagen mellan moderaterna Lars Beckman och Jörgen Berglund och miljö- och klimatminister Isabella Lövin, där det refererades till Fiskejournalens skriverier om gifttunnorna och lokala miljökämpen Tove Gulliksson. Läs våra artiklar med henne här!

Temperaturen höjs alltså i det offentliga samtalet – men vad händer i själva sakfrågan?

Vem tar hand om gifttunnorna?

– Jag upplever inte att det hänt så mycket – trots att ansvariga företag har pekats ut, och att frågan debatterats i media av lokalpolitiker från alla block, säger Tove Gulliksson till Fiskejournalen.

De tre företag som pekats ut som ansvariga för dumpningen är Bygglim Sverige, Fortum Sverige och Fortum Ljungakraft i likvidation. På länsstyrelsen i Västernorrland anser man att det finns juridiskt stöd för att belägga alla tre bolagen med ansvar.

Just nu pågår en process med målet att de ansvariga ska bekosta en undersökning kring risken att tunnorna vittrar sönder och kvicksilvret sprids. Vad nästa steg blir beror på vad utredningen kommer fram till. Eventuellt ska alla tunnor försöka bärgas, men det kan också bli frågan om andra lösningar.

Sören Thor, enhetschef på miljöskyddsenheten på Länsstyrelsen i Västernorrland, säger nämligen att en bärgning av tunnorna kanske inte är det slutliga målet.

– Vi vet ju inte om åtgärden att plocka upp tunnorna är det bästa, eftersom vi inte vet om de börjat läcka, hur metallhöljet ser ut och hur skicket i övrigt är. Vi kanske kommer fram till att de här tunnorna kan ligga här i 100 år till, och att det kanske bara är kontrollerande åtgärder som behövs i nuläget, säger Sören Thor till Fiskejournalen.

Företaget Bygglim har genomfört och lämnat in en undersökningsplan på 700 sidor, och för att komma vidare behövs det alltså fastslås vilka som har ansvaret att genomföra undersökningsplanen. Där står ärendet och stampar just nu.

– Jag kan inte alls uttala mig om när detta kommer vidare. Vi ska komma ihåg att vi har flera andra föroreningsärenden i Västernorrland, och gifttunnorna är bara på plats 8 på prioriteringslistan, och våra resurser är begränsade, konstaterar Sören Thor.

Tove Gulliksson – miljökämpe.

Tove Gulliksson är inte imponerad av handlingskraften kring denna tickande miljöbomb.

 – Tanken på att 23 000 gifttunnor med kvicksilver ligger i havet som en tickande bomb i väntan på vad som ska hända medan de rostar sönder är för mig likvärdigt med ett yttre hot mot nationen. Vad händer med hela ekosystemet i havet, vattnets kretslopp, vår egen tillgång till rent dricksvatten och matproduktionen längs norrlandskusten om något skulle hända med dessa tunnor?

Efter att ha läst politikernas reaktioner i lokalpressen, hört riksdagsledamöterna fråga ut miljöministern, sett experter och ortsbor uttala sig i reportage, läst den lokala strategin för miljösanering och haft mailkorrespondens med länsstyrelsen i Västernorrland så börjar hon förstå dynamiken i frågan.

– Att den är komplex, och behöver behandlas på allvar. Det är liksom inte bara att lyfta upp tunnor det handlar om. Det är som att detonera en miljöbomb som riskerar att brisera när som helst inom de kommande decennierna. Och för att detonera bomben behövs liksom nationella styrkan inom ekologi, kemi, miljösanering, undervattensarbete, ingenjörskonst, smart byråkrati och säkert många fler kompetenser. Sedan har ju en sådan nationell styrka rätt mycket arbete framför sig med alla de andra tiotusentals platserna med hög riskklass i vårt samhälle som behöver saneras åren som kommer.

För precis som Tove säger finns det flera förorenade områden i Västernorrland som faktiskt har högre prioritet än gifttunnorna i havet.

I väntan på att utredningsprocessen ska klarna så närmar hon sig problematiken på fler kreativa sätt – nämligen genom konsten:

– Jag filar just nu på ett nytt konstprojekt med syfte att synliggöra kvicksilvertunnorna och så många andra miljösynder som möjligt i Västernorrland. Enligt länsstyrelsens rapport är ju gifttunnorna en bit ner på prioriteringslistan och en hel del andra gifter behöver också tas om hand i våra älvar och hav. Mitt projekt kommer att gå ut på att filma och skapa så mycket visuellt material som möjligt inom ramarna för mitt eget skapande. Jag ska ta reda på om det går att finansiera projektet på något bra sätt under våren. Poängen är att det ska finnas bra visuellt material, fler berättelser och bra fakta att sprida så att frågan hålls vid liv och aktiv. Mitt mål är att Västernorrland ska vara helt sanerat från miljösynderna på länsstyrelsens rödprickiga karta inom min livstid, säger Tove Gulliksson.

Här kan du se debatten i riksdagen om gifttunnorna!

Läs om kampen för friska hav:

https://www.fiskejournalen.se/stort-steg-mot-forbjud-av-bottentralning-pa-svenska-vatten/

Relaterad nyhet från din region
16 timmar sedan Sverige Robert Westin
Stören är mycket ovanlig i svenska vatten. Foto: Lena Palm.
Sensationellt fynd av rysk stör

Den 24 juni gjorde Lena Palm och Tomas Torvaldsson en märklig upptäckt när de vittjade sina flundragarn. Fyndet gjordes på sex-åtta meters djup i Sandvik, strax utanför Tärnö i Karlshamn.

I nätet fanns en ovanlig fisk som de bedömde som en stör. Den var cirka 50 centimeter lång och vägde uppskattningsvis 1,5–2 kilo. Efter bild- och videogranskning så kunde forskaren Jörn Gessner konstateras att det var en rysk stör, Acipenser gueldenstaedtii, rapporterar P4 Blekinge.

Den ryska stören är ovanlig i svenska vatten. Den har endast observerats ett fåtal gånger i Västerhavet samt längst efter de södra kusterna. Arten har sin naturliga utbredning i Kaspiska- och Svarta havet inklusive dom tillrinnande floderna.

– Rysk stör är en extremt sällsynt gäst i svenskt vatten med endast ett fåtal tidigare fynd, säger Markus Forslund, avdelningschef på Natur & Klimat på Länsstyrelsen Blekinge.

Den ryska stören uppträder dock ibland i andra europeiska vattendrag, oftast på grund av rymning eller avsiktlig utplantering.

Stören som Lena och Tomas fångade släpptes tillbaka i vattnet igen, så den kunde simmade vidare på nya äventyr.

Du kanske även gillar detta