Ismete väcker många minnen och känslor. Det där speciella knarrandet när man går över sjön på snötäckt is. Solskenet som värmer skönt i ansiktet. Väntan på hugget som alltid kommer när man minst anar det. För att inte tala om spänningen innan man sätter in mothugget och den härliga känslan när man känner tyngden av en större fisk…ismetet bjuder på många magiska fiskeögonblick som man sent glömmer!

Ismete är en utveckling av det traditionella fisket med angeldon. Angelfiske räknas inte som sportfiske då man inte använder spö och rulle. Men det gör ismete i högsta grad. Främst är man ute efter gädda men det går alldeles utmärkt att rikta in fisket mot både gös och abborre.

Spön och rullar för ismete

Vid gös- och gäddfiske från isen används korta, kraftfulla spön (90-140 cm) och en rejäl multirulle. många föredrar en multirulle med räkneverk så att man enkelt kan se vilket djup man har sin betesfisk på. Även haspelrullar fungerar bra, men med tanke på att bygeln är öppen och linan hasplar av spolen, ökar risken för trassel. Som huvudlina är nylon att föredra, 0,35-0,45 mm är lagom.

Isborren ska vara minst 160 mm, men gärna större, upp till 200-250 mm. En isbill kan vara ett bra komplement när man har ett mindre isborr men behöver ett större hål till fisket. Borra då tre hål i isen nära varandra och gör sedan ett stort hål med hjälp av isbillen.

Fler prylar för ismete och vinterfiske hittar du HÄR. 

Ismete - så funkar det

Som agn vid ismete används betesfisk som tacklas på en ståltafs med två trekrokar. Ovanför tafsen sätter man ett kulbly på 10-20 gram, för att hålla ned betesfisken på valt fiskedjup. Ett tips är att börja fiska relativt grunt, 1-3 meter under isen brukar fungera bäst, även i djupa sjöar. Det är också viktigt att håll koll på tafsen efter varje landad fisk, märker du minsta skada på stålwiren, byt tafs! När väl storgäddan behagar hugga så vill man inte tappa den på grund av försumlighet eller lathet. Knyt gärna upp 5-10 tafsar i förväg innan fisketuren, då går det snabbt och smidigt att byta en tafs som är skadad.

Ofta fiskar man med flera spön samtidigt och därför behöver man en nappindikator som visar när det är hugg på ett spö. Som nappindikator använder man fjädervippor som sätts fast i isen bredvid spöet. Det kan vara en god idé att montera en bjällra på vippan, då hör man också när fisken hugger. 

Linan sätts sedan fast i en klämma på vippan och rullen frikopplas. Vid hugg rycks linan ur klämman och fisken kan ta lina utan att känna motstånd. När fisken har haft betesfisken i käften i 10-15 sekunder är det dags för mothuggen. Veva in tills du känner att linan är spänd mellan dig och fisken, sätt sedan krokarna med en snabb och beslutsam spörörelse.

Issäkerhet

Oavsett om man pimplar eller ismetar så är säkerhet A & O när man fiskar från isen. Vi tycker att detta ämne är så viktigt så att det förtjänar en egen sida. Läs mer om issäkerhet HÄR.